Sista rycket

Elin Swedenmark från TT stannar kvar och skriver i ankomsthallen. Kort deadline. 

Övriga vampare tar taxi. Jag tar bussen: Wi-fi, och en plats med eluttag. Ingen el, inget Wi-fi. Försöker föra över bilder till datorn. Batteriet tar slut efter flygresa utan ström.

Strukturerar texten i huvudet. Har hotell nära Termini, stationen man åker till flygplatserna från. Hittar hotellet. 
Oväntat fräscht för 63 euro. Aha: Inget dagsljus. Fönster mot en innergård som är mer som ett schakt. Järnjalusier för fönstren.
Trots att jag strukturerat texten i huvudet går det lååångsamt att skriva. Färdig vid tio. Äter mastig pasta på restaurang Diocletianus termer.
I säng.

Vaknar med ett ryck: försovit mig!!
Några gånger. 

Men vaknar i tid.

Går efter gatorna, tidigt, i mörkret, på väg till Termini för att ta mig till flygplatsen. Resväskans hjul slår mot gatstenarna. Flygtåg ut till flygplatsen Fiumicino. Det går 05.35.

SVTs Romreporter Kristina Kappelin säger, när vi ses på flygplatsen, att det kan vara så att påvens kritiker ogillar den ekumeniska resan till Lund. Det kan vara en orsak till att han väljer att därför inte utmana i frågan om kvinnor, menar hon. Andra menar att påven säger så för att det är hans och katolska kyrkans hållning.

Hon har fått jätterespons på påvens klavertramp. Toppade sändningen och fick göra direktsändning 21.00 också. Hon hade fått kritik för att vara för överseende mot påven. Men i Italien rycker man på axlarna åt den typen av gammalmansskämt, säger hon. 

SVT hade sagt att intervjun var SVTs fast det var vår gemensamma.. Kappelin bad om ursäkt.
Det är ok, sa jag.
Men med närmare eftertanke...

På flyget. Tänker skriva. Somnar.

Åter på Arlanda.
Känns som om jag befunnit mig i en torktumlare de senaste dagarna. Tidigt upp. Fullt ös. Spänning. Var är passet? Räcker batterierna? 

Det finns en lockelse i att röra sig i händelsernas centrum. Man får en känsla att vara viktig.

Vad påven gjorde och vad som hände under högtidlighållandet av reformationen har hamnat lite i bakgrunden. Att lyssna, läsa och fundera hinner man sällan när man åker som en pingpong boll, mellan flygplatser, event, presskonferenser, hotell. Kanske blir annorlunda om man blir van. 

Det var en av mitt livs intressantaste resor, hittills. Undrar vad som kan vara häftigare? Air Force One?

Men vad är ett 20-gradigt Rom mot ett Stockholm i snöglopp. 

Tappade bort en i-phoneladdare, det var värsta katastrofen under resan. Förutom växthusgasutsläppet jag orsakat genom att flyga Arlanda - Rom - Malmö - Rom - Arlanda. 

Hur var han då, påven?  
Nej, vi kom tyvärr inte varandra så nära. Jag tog honom i hand och var i samma flygplan som han.

Påven talar med tystare stämma än jag trodde, men blixtrar till när han säger något utanför de skrivna talen och predikningarna. Han skapar förhoppningar bland många, ilska bland mer konservativa.

Hans kyrkohistoriska betydelse kan jag inte bedöma, men Vamp-kollegor (Vatican accreditated media personell) sa att Lund är en jättegrej, att påve Franciskus är unik och att mycket mer kan hända! 
Men jag kommer inte att tvätta högerhanden på länge

Konvertera? Tror inte det. 

Ciao! 

    

Presskonferens på påveflyget

Sedan öppnas draperiet. Påven, presstalesmannen Greg Burke, och en präst, och det drar igång. 

De svenska frågorna först. De ställs av italiensktalande reportrar i sprakig mikrofon. Det har utlovats tolkning till engelska, men eftersom frågan ställs på italienska kanske man anser att tolkning är onödigt. Varför engelska när det finns italienska, typ.

Flyktingfrågan får ett långt svar och påven väljer att prata mycket om Sverige, han säger ungefär samma sak som under eventet i Malmö fast lite mer. Tanken att flyktingar skulle vara ett hot mot Europas kristna kultur nämner han kort.   

Men påven ger ett tydligt svar på frågan om kvinnliga präster: Nej!
Han hänvisar till Johannes Paulus II slutgiltiga avvisande 1994. Hans uttalande uppmärksammades av katolsk press också. 

Men påven trampar i klaveret när han försöker skämta till det.  

Lite som när Dalai Lama fick frågan om Dalai Lama kunde återfödas som kvinna och, han svarade att i så fall skulle det vara en vacker blondin.

Förmodligen avsåg påven att ge ett skämtsamt svar på Kristina Kappelins spetsade fråga, om katolska präster är rädda för konkurrens? Påven säger att han har hört att svenska kvinnor är starka och duktiga och att han fått berättat för sig att det är därför som en del svenska män väljer utländska fruar.

Känns lite vemodigt.  

Påven verkar vara en sympatisk gammal man med många positiva sidor. Man kan väl ana en kvinnosyn som påverkats av när och var han växte upp, kanske. 

Men han är en världsledare.

På hemsidan Vatican Insider utelämnar man detta ur referatet.

Kyrkans Tidning skriver sanningen, efter förmåga.
Presskonferensen fortsätter. Spanska varvas med italienska. Ett intensivt knatter av tangenter hörs i kabinen. Jag förstår en del, men inte allt. Lite stressande att jag just nu kan jag ju höra en världsnyhet utan att fatta det
Om någon vill höra om jag missade något finns en inspelning, med 40 minuter kraftigt brus av flygmotorer och påvens röst i bakgrunden.

Plötsligt avslutas presskonferensen, vi måste hinna äta. Men italienarna hinner inte ställa sin fråga. De är många. Minst 10 gånger 1339 euro per person för resan. Och ingen fråga! Men de bråkar inte. Kanske hungriga?

Vi får meny, som vanligt. Riktig mat denna gång. Varm pasta, sallad, kött och potatis, efterrätt. Kaffe. Vin om man vill. Vatten för mig. 
Riktiga bestick. Många.

Det hade ju blivit tydligt att frågorna till påven riskerade att inte ge det jag hoppades, så jag började intervjua några Vatikankorrespondenter och andra reportrar innan vi åkte. Intervjuar två till. En är den första kvinnliga reporter som intervjuat en påve.

Vi får minnesprylar från resan. En minnesmedalj, tre bilder på påven och ett litet fodral med ett radband, sannolikt välsignade. En reporter bad om ett till radband.

Vi landar på Roms andra flygplats, Ciampino. 
Snabbt ut för att komma till hotellet och skriva. Att påven sitter på samma plan har jag glömt nu.

Efter mässan, tisdag

Tisdagen var som vanligt. Rätt stressad. Efter påvens mässa blev vi körda i bussarna, ut till Sturup. Jag var först, och framme i gaten fick jag besked om att vi skulle gå ombord. Så vi gick ut till en flygplatsbuss som körde oss ut oss till påvens plan.

Påvens plan står alltid ute på plattan. Röda mattan blir veckig om man ska gå ombord direkt från gaten. Därför buss.

Detta höll på att skapa en mindre diplomatisk kris. Vatikanens presstjänst kanske också var lite trött - en av tjänstemännen blev furioso på personalen i gaten för att några i hans flock försvunnit, berättade Peter Loewe efteråt.

Flyget lyfter. Laddad stämning. Presskonferens väntar. Datorn, räcker batteriet? Bandspelaren - batteriet? 

Batterier fulladdade. Spänningen på topp. 

Jag hänger upp bandspelaren – lärt mig av de mer erfarna - så jag kan få bra ljud. Ur högtalarsystemet. Bra för att vara på ett flygplan.
Det rör sig lite bakom draperiet som skiljer vamparna från Vatikanen. Bara presstjänstens Matteo Bruni. 

De två frågor som vi svenska journalister får ställa har vi kompromissat fram. De känns för långa

Vissa ledande politiker säger att Europa kristna kultur kommer att upphöra om vi tar emot muslimska flyktingar. Jag skulle vilja fråga påven om han anser att vi är en kristen kultur om vi inte hjälper flyktingar?

En redaktion vill absolut ha Sverigefokus, så Sverige bakas in i flyktingfrågan. Och lite till.

En fråga ska handla om kvinnliga präster 

Jag hade velat fråga hur ekumeniken påverkas när Rom säger nej till kvinnor, samtidigt som hälften av Svenska kyrkans präster är kvinnor. Vilken är vägen till en fördjupad enhet då? 

Men frågan blir: Vill ni inte ha kvinnor för att ni är rädda för konkurrens?

Mässa och iväg

Mässan firas i grått väder. Påven predikar. Jag följer med i översättningen, kollar om han ska säga något utöver manus. Han håller sig lugn. Talar om helgonen och deras strävan efter helighet, som ett exempel för det ekumeniska arbetet. Nu går vi ombord på flyget. Sedan blir det presskonferens.

Därefter ska jag skriva riktiga nyheter till tidningen och leverera så snart som möjligt. Så nu bloggar jag inget på ett tag.

Mässa på Swedbank stadion

IMG_0170 from Kyrkans Tidning on Vimeo.

Påven har rullat in med sin lilla papmobil. Kört ett varv runt arenan och vinkat till gudstjänstdeltagarna. Köerna har varit långa, men nu lär alla ha kommit in, sägs det. 18 000 biljetter har gått ut till församlingarna. Vissa sektioner är tomma, antagligen församlingar som har uteblivit. Det är ganska få Vamp-journalister på pressläktaren.

11 grader och lätt regn lockar måttligt.

Förväntansfull stämning. I väntan på ingångsprocessionen.

Nu drar orgeln igång. 

Tisdag morgon

Incheckning av bagage, på hotellet, från 05.45, frukost, ilastning av Vamp-flocken 07.15. Avfärd i Swedbank arena 07.30. Vaknar kvart i fem.

Funderar över dagen. Kommer vi att få ställa våra frågor, kommer svaren att tolkas, kommer det att bli någon presskonferens alls för planet – tänk om påven blir trött eller får ont i halsen på arenan. Tio grader varm och regn nu.

Fördelning av frågorna i svenska gruppen. Kvinnan med ryggen mot kameran heter Cindy Wooden Hon är informell ledare för vamp-journalisterna och styr upp frågorna på planet.

De fem svenskarna får ställa två frågor. En fråga ställs av dem som har en permanent ackreditering, en av oss tillfälligt ackrediterade.

Börjar under hotellfrukosten.

Fortsätter under bussfärden.

Vi drar lott. Alexandra Sandels på radions Människor och tro, vinner. Hon får ställa frågan.

Nu blir vi osäkra om vad vi ska fråga. Vissa frågor duckas det ofta för av katolska dignitärer, kan man ställa dem igen och hoppas på svar, eller är det att slänga bort en fråga?

Frame på Swedbank arena. Frågeförslagen haglar.

Vi fastnar för en fråga om responsen på flyktingsituationen och en om kvinnor som präster.

Kompromissande. Bestämde att Elin Swedenmark på TT får fråga i stället, för hon talar italienska. Men inget behov av försoningsarbete efteråt.

Nu börjar mässan om en dryg halvtimme.    

Påve Franciskus talar

Han ser lite trött ut, eller så är det så att jag tror att man känner andra på sig själv. Och det gör man ju inte.

Påvens tal är färdigskrivet, det delades ut, lästes och analyserades på planet. Jag som sökte spår efter stora ekumeniska öppningar kammade nästan noll.
Enheten kristna emellan behöver prioriteras, dialogen har hälpt oss att uttrycka vår vilja att sträva efter fullständig gemenskap.

Annars talade han om klimatet - betonade att kristna är skyldiga att ta ansvar för skapelsen och att låta tron återspeglas i vår livsstil och handlingar.
Man bör alltså undvika överdrivet flygande.
Han talade om ansvaret för fred, om ansvaret för barnen och han betonade vårt ansvar för världens flyktingar, och han tackade särskilt de länder som tagit ett stort ansvar för asylsökande och flyktingar.
 
Här och där gör han små tillägg, dess värre har jag svårt att förstå hans argentinska spanska, men då blixtrar han till lite och man märker hans utstrålning.

Talet avslutas med stort jubel.
Nu är väl eventet ungefär en halvtimme efter schemat. Hoppas han får ta igen sig snart.

Nu och då börjar tv-reportrar prata, de sänder direkt eller gör en prata till senare. 

 

Ekumeniskt event på Malmö arena

Vamp-reportrarna strömmar ned i det underjordiska presscentret i katakomberna. Vi har kommit före vip-transporten med påven, Martin Junge och Munib Younan från domkyrkan i Lund.

En kort paus, kaffe, inga mackor. Ladda batterierna. På datorn och mobilerna. Sedan på’t igen.

Glider in på eventet – hör slutet av Malena Ernmans sista sångnummer och Kista Gospel som lyfter taket.

Sedan kommer påven, biskop Younan och generalsekreteraren Junge inåkande tillsammans i en liten papamobil. De kör runt på Arenan och människor applåderar och jublar.

Kören sjunger till starkt elorgelkomp.

Påven har nog mest stjärnkvalitet. Papa Francesko, ropar folk i kör med handklappningar. Påven vinkar glatt.

Biskop Munib Younan kliver upp i talarstolen. Leder en bön. Får en applåd.

Påven ställer sig upp och leder sin del av böner. Deltagarna jublar.

Det känns lite ovant med ett event.

Man blir mer av en åskådare än deltagare, mer än i en kyrka, Kanske har att göra med att det är mörkt - och att man sitter och skriver på datorn samtidigt.

Men det är bra stämning. 

Snart ska påven tala. Men biskop Younan först.

Han är bra!

Domkyrkan i Lund och åter till Malmö

Ärkebiskop Antje Jackelén och biskop Anders Arborelius välkomnar till kyrkan. Man hör på ropen utifrån att påven närmar sig, han anländer, kommer in men viker av till höger innanför dörren. Allt stannar av. Tyst i domkyrkan. Han har väl inte blivit sjuk, hinner jag tänka.

Men han ordnar bara sina kläder.

Sedan börjar processionen.

Jag filmar, trots tillsägelse från pressekreterare att man inte får. Alla filmade ju! Såg en Svensk biskop som filmade. Alla reportrarna och många andra gäster också! Ett oskick. Lite som med klimatpåverkan: Alla flyger ju, varför inte jag? Resonemanget håller inte, men ändå...  

Slås av tanken att det kanske är något historiskt som händer. Krigen på 1500-talet, trettioåriga kriget, motsättningar och konflikter, det kanske tar slut - just nu? Låter väl nästan för bra för att vara sant, men tanken är lockande och man kan ju hoppas!

Musik, böner. Påven predikar. Låter inte helt ung. Jag är trött av min resa. Undrar hur han känner sig? Han är ju ändå nästan 80. Hoppas det blir bra väder i morgon så han inte blir förkyld.     

Predikan tar slut. Journalisterna slår ihop sina datorer och föses ut genom en sidodörr. I buss med poliseskort på utrymda vägar. Malmö arena nästa. Ekumeniskt event. Påven kommer om en stund.  

Skulle ha tagit en till av de där mackorna på planet. Hungrig nu!

Början av ingångsprocessionen i Lunds domkyrka

IMG_0150 from Kyrkans Tidning on Vimeo.

Från Malmö till Lund

Malmö airport

Tio grader. Militärorkester. Mycket folk. Vi går ut och vandrar iväg mot terminalen, men stoppas av Vatikanens pressfolk och polisen. Får gå bakom ryggen på orkestern. Hoppa på bussar. Åka avstängda vägar via Malmö till Lund.

Lite tråcklande krävs för att vi ska komma igenom avspärrningarna i Lunds centrum. Journalistskocken vallas till kungshuset, där de utvalda reportrarna och fotograferna fick vara med när påve Franciskus hälsade på kungafamiljen.

Övriga vallades mot kyrkan, några avvek från flocken och sökte upp toaletterna i Domkyrkoforum.

Sedan smet jag in i domkyrkan på egen hand. De övriga Vamparna hade gått så jag tänkte klara mig själv. Träffade Johannes Söderberg, producent på SVT. Sedan hittade Vatikanens presstjänst igen mig och förde mig åter på rätta vägar.

Lunds domkyrka är väldigt full av kyrkliga dignitärer. En riktig kyrkans Who’s who? Repetition av psalmsång med körer och musiker. Det låter bra.          

Löfven anländer 14.10. Nu väntar vi. Utanför hörs några envisa sångare. På orgeln spelas lite kyrkomuzak. Italienarna tyckeratt det drar kallt. Vi sitter närmast dörren.

    

Förväntan i Lunds domkyrka

IMG_0142 from Kyrkans Tidning on Vimeo.

Flyg till Sverige

IMG_0124 from Kyrkans Tidning on Vimeo.

Nu bär det snart av. Bara några timmar på flygplatsen först. Checkat in i gate som bara var till för denna resa. Mycket vänligt bemötande. Sedan snabb passage genom säkerhetskontrollen. Några TV-kameror fick lite problem.

Var nog först på plats vid gaten. En och en halv timme innan vi ska gå ombord på flygplanet.

  

På flyget sitter fotografer för tidningar och tv längst fram i journalistavdelningen. Fri placering för övriga.

Påven sitter allra längst fram. Han brukar ibland hälsa på reportrarna som reser med planet, sägs det.

En del brukar ha med sig presenter till påven. Jag brukar inte ge presenter till ärkebiskopen när jag träffar henne, så påven får ingen heller.

Kristina Kappelin från SVT har skrivit en bok om påven som hon sa att hon ska ge honom.

Vi får varma handdukar, ett glas vatten eller juice så snart vi satt oss, och en specialtryckt folder med menyn - inte läsk och smörgås i plast - och den omfattar vinlista. Vi får en liten necessär och en hoprullad servett med rött band om, som innehåller en våtservett.

Två ambitiösa yngre reportrar tejpar upp bandspelare i taket för att inte missa ett ord när påven talar.

Snygga mackor kommer. Goda.

Tar några till.

Tyskarna på raden bakom utreder grundligt vad talet betyder. Jag har inte den tränade Vatikanreporterns förmåga att väga och tolka betydelsen av valet av enskilda ord.

Så sprakar det till i högtalarna. Påve Franciskus talar, hälsar oss välkomna till denna viktiga ekumeniska resa, och uppmanar oss att skriva och sprida kunskap om den stora betydelsen av högtiden i Lund - om jag förstår italienskan rätt.

Han går ned genom flygplanet och hälsar på alla.

Jag har aldrig upplevt en sådan brist på distans till en person som man bevakar. Alla vill hälsa. Folk reser sig upp för att kunna ta bilder. Några kindpussar honom.

 Jag hälsar artigt, och hör mig själv säga: I’m glad you're coming to Sweden!

Varför sa jag det? Som journalist ska man ju vara konsekvensneutral.Påven återvänder till de främre delarna av planet. 

Plötsligt ska alla fotografer byta plats, de vill komma närmare utgången för att snabbt hinna ut och fotografera när påven kliver av planet. Personalen bjuder på choklad. Sedan landar vi.      

Check in

Kom upp och kom med flygbussen. 

Checkat in.Mycket vänligt bemötande. Sedan snabb passage genom säkerhetskontrollen - ganska folktomt, men annars hade vi fått ta den snabba kontrollen. Några kollegors tv-kameror fick lite problem.

Var nog först på plats vid gaten. Nu bär det snart av. Bara en och en halv timme nu tills vi ska gå ombord på flygplanet. 

Check in. Mycket vänligt bemötande. 

På plats vid gaten. 

I god tid. 

Jordbävning

Jordbävning i centrala Italien i morse. Här i Rom lät det som när en tung lastbil kör förbi, men längre. Ställde mig i dörröppningen. Men tydligen under bordet man ska lägga sig. Tunnelbanan i Rom lär ha stängt.
Men ok med mig alltså.

Hämtar flygbiljett till påveplanet, del två

Med ackrediteringen i hand funkar det bra att få ut flygbiljetterna. Får till och med tillbaka 60 euro. 1399 var ett cirkapris. Blev bara 1339 euro, 13 880 kronor.

Försöker klämma resebyråmannen på varför det kostar så mycket. Påven har inget eget flygplan, han chartrar av Alitalia. Vi i pressen betalar för vatikanfollket också, tror jag, men osäker om jag förstod mannen rätt

Efteråt träffar jag andra svenska reportrar som ska med på planet. Kristina Kappelin, SVT. Rombaserad. Elin Swedenmark, TT. Tar en kaffe. Två kaffe. Vi diskuterar frågor till påven. Kappelin ringer upp Peter Loewe, DN.

Vissa redaktionsledningar verkar ganska ointresserade av de religiösa aspekterna av ledaren för världens största trossamfund. De är mer intresserade av frågor om hur påven ser på svensk politik. 

Jag försöker hävda att mina kyrkliga frågor är mer intressanta. 

Jag hämmas dock lite av vetskapen om att det i ett av mejlen från presstjänsten – som jag inte är säker på att jag skulle ha fått – står: 

Swedish public television and the News agency TT give us a wide coverage. When it comes to Kyrkans Tidning it will be a very narrow coverage but in a publication that is important for Lutherans.

Kämpar ändå för min och Lutheranernas sak..

Om någon KT-läsare har en genial fråga så skicka gärna den till mig: kristoffer.moren@kyrkanstidning.se

Men ha lagom stora förväntningar på att påven svarar just på den. Och jag vågar inte be om påvens autograf, så ingen idé att fråga om det.

Åter på 5:an.

Glad. Biljetten i hand. 

Pressackrediteringen

Salla stampa känns lite hemtamt, man står utanför kyrkans presskontor med stor domkyrka precis bredvid. Känns lite som Uppsala. Men fler pilgrimer i Rom.

Köer på presskontoret. Jag väljer den längre. Märker att de andra håller i ett papper. Det hämtar man i den andra kön. 
Jag går ur kön och får mitt papper. Ställer mig sist, men mannen som jag stod jämte innan vinkar fram mig. Han heter Peter Loewe och jobbar för DN. Vi småpratar. 
Ganska dyr resa tycker jag, nära 14 000. De som reste med till Mexiko fick betala 100 000 för en biljett berättar han.  

Han talar italienska med pressfolket. Jag svengelska.
Jo, ackrediteringen finns där. Står på reservplats till påvens möte med kungafamiljen, som chefen hoppades att jag skulle få bevaka. Men har plats i domkyrkan. 
-Och så kostar det 30 euro. 
-Tar ni kort?
Han iakttar mig en stund. Svarar nej.
-Tar ni Swish? frågar jag inte.
Gå och tar ut pengarna i en bankomat.

Talar med chefen för ackrediteringen, Matteo Bruni.
Planet går 08.20. Incheckning från fem till halv sju måndag morgon.För tidigt för flygtåget. Flygbuss 04.40. Eller taxi. 
Resan lär bli så dyr att Kyrkans Tidning bara lär kunna besöka  Stockholms stiftskansli och Kungsholms kyrka i fortsättningen. 


-Och mina frågor till påven på återresan?
-Ni får komma överens om EN fråga från de svenska reportrarna, säger Bruni.

Okej. 
Detta berättar jag inte för chefen. Får hoppas att jag får ställa min fråga.  

Presscentret.

Ackrediteringen klar och liten namnlapp klistrad på passet. 

Gått bra! Hoppas bara flygbiljetten är betald och OK

Hämtar flygbiljett till påveplanet

I god tid på kontoret som hanterar pilgrimsresor och resor med påveplanet, det heter Peregrinatio Ad Petri Sedem. I Vatikanstaten. En plats på påveplanet kostar 1 399 euro. Pengarna ska vara överförda så jag får min biljett utan problem. 
Hoppas jag.
- Tyvärr, säger damen bakom skrivbordet.
- Du måste hämta pressackrediteringen först.

För att åka med påveplanet måste man ha både biljett och ackreditering. 
Biljett hämtar man på Vatikanens huvudgata Via della Conciliazione 5, ackreditering några hundra meter närmare Peterskyrkan på nummer 54, presskontoret, Salla stampa. Men man måste till 54:an först. 

På plats i Rom

Jag är i Rom, jag ska åka till Malmö på måndag morgon, med påvens plan! 

I början av september fick Kyrkans Tidning frågan om den ville låta en reporter följa med på påvens plan. När påven reser har han sitt följe med sig och omkring 70 journalister. Som reporter i Vamp-gruppen – Vatican accreditated media personell, lär det betyda – får man åka med planet, med Vatikanens buss i Skåne, man får möjlighet att vara med på mer av allt  det som händer, och på hemvägen får man ställa frågor till den heliga fadern i planet. En av dem är jag! Kul men lite nervöst!

Jag har fyllt i papper om nummer på dator, kamera och bandspelare, om personuppgifter, fört över pengar och ansökt om att få vara med på olika event. Ansökningshandlingarna ska vara klara, korrekt ifyllda, pengarna ska ha gått fram. Sedan tidningen fick frågan, den 12 september, har det gnagt en oro över om allt kommer att funka. Nu är den oron nog snart över.