onsdag 2 november 2016

Sista rycket

Elin Swedenmark från TT stannar kvar och skriver i ankomsthallen. Kort deadline. 

Övriga vampare tar taxi. Jag tar bussen: Wi-fi, och en plats med eluttag. Ingen el, inget Wi-fi. Försöker föra över bilder till datorn. Batteriet tar slut efter flygresa utan ström.

Strukturerar texten i huvudet. Har hotell nära Termini, stationen man åker till flygplatserna från. Hittar hotellet. 
Oväntat fräscht för 63 euro. Aha: Inget dagsljus. Fönster mot en innergård som är mer som ett schakt. Järnjalusier för fönstren.
Trots att jag strukturerat texten i huvudet går det lååångsamt att skriva. Färdig vid tio. Äter mastig pasta på restaurang Diocletianus termer.
I säng.
Vaknar med ett ryck: försovit mig!!
Några gånger. 
Men vaknar i tid.

Går efter gatorna, tidigt, i mörkret, på väg till Termini för att ta mig till flygplatsen. Resväskans hjul slår mot gatstenarna. Flygtåg ut till flygplatsen Fiumicino. Det går 05.35.

SVTs Romreporter Kristina Kappelin säger, när vi ses på flygplatsen, att det kan vara så att påvens kritiker ogillar den ekumeniska resan till Lund. Det kan vara en orsak till att han väljer att därför inte utmana i frågan om kvinnor, menar hon. Andra menar att påven säger så för att det är hans och katolska kyrkans hållning.




Hon har fått jätterespons på påvens klavertramp. Toppade sändningen och fick göra direktsändning 21.00 också. Hon hade fått kritik för att vara för överseende mot påven. Men i Italien rycker man på axlarna åt den typen av gammalmansskämt, säger hon. 

SVT hade sagt att intervjun var SVTs fast det var vår gemensamma.. Kappelin bad om ursäkt.
Det är ok, sa jag.

Men med närmare eftertanke...

På flyget. Tänker skriva. Somnar.
Åter på Arlanda.
Känns som om jag befunnit mig i en torktumlare de senaste dagarna. Tidigt upp. Fullt ös. Spänning. Var är passet? Räcker batterierna?
 

Det finns en lockelse i att röra sig i händelsernas centrum. Man får en känsla att vara viktig.

Vad påven gjorde och vad som hände under högtidlighållandet av reformationen har hamnat lite i bakgrunden. Att lyssna, läsa och fundera hinner man sällan när man åker som en pingpong boll, mellan flygplatser, event, presskonferenser, hotell. Kanske blir annorlunda om man blir van. 

Det var en av mitt livs intressantaste resor, hittills. Undrar vad som kan vara häftigare? Air Force One?

Men vad är ett 20-gradigt Rom mot ett Stockholm i snöglopp. 

Tappade bort en i-phoneladdare, det var värsta katastrofen under resan. Förutom växthusgasutsläppet jag orsakat genom att flyga Arlanda - Rom - Malmö - Rom - Arlanda. 

Hur var han då, påven?  
Nej, vi kom tyvärr inte varandra så nära. Jag tog honom i hand och var i samma flygplan som han.





Påven talar med tystare stämma än jag trodde, men blixtrar till när han säger något utanför de skrivna talen och predikningarna. Han skapar förhoppningar bland många, ilska bland mer konservativa.

Hans kyrkohistoriska betydelse kan jag inte bedöma, men Vamp-kollegor (Vatican accreditated media personell) sa att Lund är en jättegrej, att påve Franciskus är unik och att mycket mer kan hända! 
Men jag kommer inte att tvätta högerhanden på länge

Konvertera? Tror inte det. 

Ciao! 




    

Presskonferens på påveflyget

Sedan öppnas draperiet. Påven, presstalesmannen Greg Burke, och en präst, och det drar igång. 





De svenska frågorna först. De ställs av italiensktalande reportrar i sprakig mikrofon. Det har utlovats tolkning till engelska, men eftersom frågan ställs på italienska kanske man anser att tolkning är onödigt. Varför engelska när det finns italienska, typ.

Flyktingfrågan får ett långt svar och påven väljer att prata mycket om Sverige, han säger ungefär samma sak som under eventet i Malmö fast lite mer. Tanken att flyktingar skulle vara ett hot mot Europas kristna kultur nämner han kort.   

Men påven ger ett tydligt svar på frågan om kvinnliga präster: Nej!
Han hänvisar till Johannes Paulus II slutgiltiga avvisande 1994. Hans uttalande uppmärksammades av katolsk press också.
 

Men påven trampar i klaveret när han försöker skämta till det.  
Lite som när Dalai Lama fick frågan om Dalai Lama kunde återfödas som kvinna och, han svarade att i så fall skulle det vara en vacker blondin.

Förmodligen avsåg påven att ge ett skämtsamt svar på Kristina Kappelins spetsade fråga, om katolska präster är rädda för konkurrens? Påven säger att han har hört att svenska kvinnor är starka och duktiga och att han fått berättat för sig att det är därför som en del svenska män väljer utländska fruar.

Känns lite vemodigt.  
Påven verkar vara en sympatisk gammal man med många positiva sidor. Man kan väl ana en kvinnosyn som påverkats av när och var han växte upp, kanske. 
Men han är en världsledare.

På hemsidan Vatican Insider utelämnar man detta ur referatet.







Kyrkans Tidning skriver sanningen, efter förmåga.
Presskonferensen fortsätter. Spanska varvas med italienska. Ett intensivt knatter av tangenter hörs i kabinen. Jag förstår en del, men inte allt. Lite stressande att jag just nu kan jag ju höra en världsnyhet utan att fatta det
Om någon vill höra om jag missade något finns en inspelning, med 40 minuter kraftigt
brus av flygmotorer och påvens röst i bakgrunden.

Plötsligt avslutas presskonferensen, vi måste hinna äta. Men italienarna hinner inte ställa sin fråga. De är många. Minst 10 gånger 1339 euro per person för resan. Och ingen fråga! Men de bråkar inte. Kanske hungriga?

Vi får meny, som vanligt. Riktig mat denna gång. Varm pasta, sallad, kött och potatis, efterrätt. Kaffe. Vin om man vill. Vatten för mig. 
Riktiga bestick. Många.





Det hade ju blivit tydligt att frågorna till påven riskerade att inte ge det jag hoppades, så jag började intervjua några Vatikankorrespondenter och andra reportrar innan vi åkte. Intervjuar två till. En är den första kvinnliga reporter som intervjuat en påve.

Vi får minnesprylar från resan. En minnesmedalj, tre bilder på påven och ett litet fodral med ett radband, sannolikt välsignade. En reporter bad om ett till radband.



Vi landar på Roms andra flygplats, Ciampino. 
Snabbt ut för att komma till hotellet och skriva. Att påven sitter på samma plan har jag glömt nu.

Efter mässan, tisdag

Tisdagen var som vanligt. Rätt stressad. Efter påvens mässa blev vi körda i bussarna, ut till Sturup. Jag var först, och framme i gaten fick jag besked om att vi skulle gå ombord. Så vi gick ut till en flygplatsbuss som körde oss ut oss till påvens plan.
Påvens plan står alltid ute på plattan. Röda mattan blir veckig om man ska gå ombord direkt från gaten. Därför buss.

Detta höll på att skapa en mindre diplomatisk kris. Vatikanens presstjänst kanske också var lite trött - en av tjänstemännen blev furioso på personalen i gaten för att några i hans flock försvunnit, berättade Peter Loewe efteråt.

Flyget lyfter. Laddad stämning. Presskonferens väntar. Datorn, räcker batteriet? Bandspelaren - batteriet? 


Batterier fulladdade. Spänningen på topp. 


Jag hänger upp bandspelaren – lärt mig av de mer erfarna - så jag kan få bra ljud. Ur högtalarsystemet. Bra för att vara på ett flygplan.
Det rör sig lite bakom draperiet som skiljer vamparna från Vatikanen. Bara presstjänstens Matteo Bruni. 

De två frågor som vi svenska journalister får ställa har vi kompromissat fram. De känns för långa
Vissa ledande politiker säger att Europa kristna kultur kommer att upphöra om vi tar emot muslimska flyktingar. Jag skulle vilja fråga påven om han anser att vi är en kristen kultur om vi inte hjälper flyktingar?
En redaktion vill absolut ha Sverigefokus, så Sverige bakas in i flyktingfrågan. Och lite till.

En fråga ska handla om kvinnliga präster 
Jag hade velat fråga hur ekumeniken påverkas när Rom säger nej till kvinnor, samtidigt som hälften av Svenska kyrkans präster är kvinnor. Vilken är vägen till en fördjupad enhet då? 
Men frågan blir: Vill ni inte ha kvinnor för att ni är rädda för konkurrens?


tisdag 1 november 2016

Mässa och iväg

Mässan firas i grått väder. Påven predikar. Jag följer med i översättningen, kollar om han ska säga något utöver manus. Han håller sig lugn. Talar om helgonen och deras strävan efter helighet, som ett exempel för det ekumeniska arbetet. Nu går vi ombord på flyget. Sedan blir det presskonferens.

Därefter ska jag skriva riktiga nyheter till tidningen och leverera så snart som möjligt. Så nu bloggar jag inget på ett tag.

Mässa på Swedbank stadion

IMG_0170 from Kyrkans Tidning on Vimeo.


Påven har rullat in med sin lilla papmobil. Kört ett varv runt arenan och vinkat till gudstjänstdeltagarna. Köerna har varit långa, men nu lär alla ha kommit in, sägs det. 18 000 biljetter har gått ut till församlingarna. Vissa sektioner är tomma, antagligen församlingar som har uteblivit. Det är ganska få Vamp-journalister på pressläktaren.
11 grader och lätt regn lockar måttligt.

Förväntansfull stämning. I väntan på ingångsprocessionen.
Nu drar orgeln igång. 






Tisdag morgon

Incheckning av bagage, på hotellet, från 05.45, frukost, ilastning av Vamp-flocken 07.15. Avfärd i Swedbank arena 07.30. Vaknar kvart i fem.

Funderar över dagen. Kommer vi att få ställa våra frågor, kommer svaren att tolkas, kommer det att bli någon presskonferens alls för planet – tänk om påven blir trött eller får ont i halsen på arenan. Tio grader varm och regn nu.

Fördelning av frågorna i svenska gruppen. Kvinnan med ryggen mot kameran heter Cindy Wooden Hon är informell ledare för vamp-journalisterna och styr upp frågorna på planet.

De fem svenskarna får ställa två frågor. En fråga ställs av dem som har en permanent ackreditering, en av oss tillfälligt ackrediterade.
Börjar under hotellfrukosten.
Fortsätter under bussfärden.
Vi drar lott. Alexandra Sandels på radions Människor och tro, vinner. Hon får ställa frågan.

Nu blir vi osäkra om vad vi ska fråga. Vissa frågor duckas det ofta för av katolska dignitärer, kan man ställa dem igen och hoppas på svar, eller är det att slänga bort en fråga?
Frame på Swedbank arena. Frågeförslagen haglar.

Vi fastnar för en fråga om responsen på flyktingsituationen och en om kvinnor som präster.
Kompromissande. Bestämde att Elin Swedenmark på TT får fråga i stället, för hon talar italienska. Men inget behov av försoningsarbete efteråt.

Nu börjar mässan om en dryg halvtimme.