Ett första genombrott på klimatmötet?

Sitter på ett försenat tåget till Köpenhamn.

Bredvid mig halvslumrar en äldre vithårig man på väg från Jämtland till morgondagens stora demonstration, i bistrovagnen köade jag bredvid stod en ung forskare från USA och på bagagehyllan ovanför mig har någon slängt upp en jättelik tamburin.

Nyss kom nyheten om ett första genombrott på klimatmötet i Köpenhamn. Ett dokument på fyra sidor tagits fram som försöker sammanfatta vägen framåt.
I sig innehåller det inget avgörande nytt. Där finns förslag på att de rika utvecklade länderna ska sänka sina koldioxidutsläpp med 20-45 procent jämför med 1990.
Medan utvecklingsländerna lovar att skära utsläppen med runt 20 procent jämför med om de försätter dagens utveckling. Ett förslag som ligger nära vad t.ex. Indien och Kina redan har sagt.

EU föreslås också att satsa över tre miljarder på kortsiktigt stöd. Men förslaget imponerar inte på alla.

- Jag har inga förhoppningar, kommenterar mannen bredvid mig som vaknat upp.

Jenny – Gud och tystnaden vann pris i New York

Dokumentärfilmen ”Jenny – Gud och tystnaden” har vunnit pris på New York International Film Festival. I går fredag fick filmen, som tidigare visats i Sveriges television, pris för "Best International Alternative Lifestyle Documentary".

Filmen följer Jenny som läser till präst, och lever med Linda.

- Jag blir så otroligt glad över detta pris, Jenny har brutit en tystnad, vilket inte var helt lätt för henne, det gör mej stolt och berörd, förklarar filmaren Ingela Lekfalk i ett pressmeddelande.

Filmen, som hade premiär förra året, fick en hel del välförtjänt uppmärksamhet, bland annat i Kyrkans Tidning.

Dag Tuvelius

Schweiz målar in sig i ett hörn

Resultatet av söndagens folkomröstning i Schweiz är lika sorgligt som kortsynt. Sorgligt därför att en majoritet av befolkning uppenbarligen är så rädda för sina grannar att blotta tanken på deras tro skrämmer. Kortsynt därför att ett förbud mot fler minareter naturligtvis är meningslöst.
Det är som att försöka stoppa kristendomen genom att förbjuda kyrktorn.

Det enda folkomröstningen åstadkommer är att sätta Schweiz på världskartan i ett allt annat än smickrande sammanhang. På kort sikt drabbas den muslimska befolkningen, liksom alla som förespråkar ett öppet och tolerant samhälle.

Men på längre sikt är Schweiz den stora förloraren. Över 57 procent av befolkningen har röstat för ett minaretförbud som enligt den egna regeringen strider mot grundlagen. Liksom mot internationella konventioner om mänskliga rättigheter. För omvärlden kommer Schweiz att framstå som märkligt och obegriplig land. För att inte tala om den stora minoritet inom landet som förlorade omröstningen och nu måste undrar vart deras samhälle är väg.

Oavsett om förbudet kan genomföras i praktiken eller inte, har Schweiz målat in sig i ett hörn.
Hoppet står nu till alla de krafter som drar i motsatt riktning. Viktigast är kanske att så många kristna kyrkor och samfund som möjligt markerar sitt avståndstagande från förslaget på minaretförbud. För att på så sätt understryka sitt stöd för tolerans och religionsfrihet.

Och visa att minaretförbudet inte bara är en fråga som angår Schweiz muslimer, utan oss alla. Långt utanför landets gränser

Missa inte Maria!

Nu på lördag är sista chansen för den som vill hinna se Maria - drömmen om kvinnan på Historiska museet i Stockholm.

Utställningen, som pågått i ett år, har blivit en stor publikframgång. Hittills har över 100 000 personer vandrat runt bland de medeltida Mariaskulpturerna som lyfts upp ur museets källarvalv.

- Många besökare har fångats av känslan i utställningen och stannat i timmar, berättar museipedagog Petter Ljunggren. Andra besökare har blivit arga och tyckt att utställningen är förföriskt manipulativ.

Helene Larsson, utställningsproducent och numera kulturråd i Belgrad, berättar att Maria - drömmen om kvinnan väckt stort intresse utomlands. Så möjligen blir det en vandringsutställning så småningom.

Men den som inte vill fara till södra Europa eller Australien för att se de svenska madonnabilderna bör passa på den här veckan.

Dag Tuvelius

Ett lyckat misslyckande

Sällan är ett misslyckande något att glädjas åt. Men när kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman (M) i skånska Vellinge försökte stoppa ett 30-tal ensamkommande flyktingbarn från att bo i kommunen högg han i sten.

Istället lyckades han, tvärt emot sina avsikter, mobilisera fram ett folkligt engagemang för barnen. Både inom Svenska kyrkan, det egna partiet och sist men inte minst, bland befolkningen i Vellinge. Till sist hade kommunledningen inget alternativ. I torsdags meddelade Vellinge kommunledning att de ändrat sig och kommer att ta emot flyktingbarn på vandrarhemmet i Hököpinge.

En seger för klokheten och medkänslan men också för vellingeborna själva. Det som till sist tvingade fram kursöndringen av en tydlig opinionsyttring. En enkät i Sydsvenskan förra veckan visade att en klar majoritet välkomnade barnen.

I dag söndag kom ett trist efterspel. Sverigedemokraterna höll torgmöte i Vellinge för att försöka utnyttja situationen. Deras uttalade förhoppning är att försöka knipa politiska poäng hos de som nu är besvikna på att kommunledningen välkomnar barnen.

Det är bara att hoppas att Vellingeborna är lika kallsinniga till den flirten

Dag Tuvelius

Ett kvitto på att folk bryr sig

Presskonferensen efter beslutet om samkönade äktenskap måste vara den mest välbesökta som Svenska kyrkan någonsin hållit.

Minst sex tv-team, ett otal pressfotografer och ett femtontal reportrar trängdes kring det stadiga ekbord där kyrkomötets ordförande Gunnar Sibbmark, ärkebiskop Anders Wejryd och Karlstads biskop Esbjörn Hagberg slagit sig ner.

Ett kvitto om något på hur många som bryr sig om vad Svenska kyrkan beslutar.

Men trots pressuppbådet blev det på många sätt en stillsam tillställning. Mest talande var kanske tonläget. Både Anders Wejryd och Esbjörn Hagberg poängterade, var och en på sitt sätt, att nu handlar det om att leva tillsammans och genomföra beslutet om samkönade äktenskap.

Ärkebiskop Anders Wejryd konstaterade att beslutet naturligtivs innebär en del ansträngda relationer. Både inom Svenska kyrkan och till andra kyrkor. Men det är en konsekvens som kyrkan måste vara beredd att ta. På en direkt fråga om vad han ansåg om dagens beslut svarade Anders Wejryd;
- Vi har fatta rätt beslut men det är också lätt mig för att känna mig in i hur de andra har det.

Esbjörn Hagberg är en av de biskopar som önskat ett annat beslut. Han underströk att nu är debatten över, nu följer istället dialogen för att hålla samman kyrkan. För honom som biskop är det viktigt att arbeta för att alla homosexuella par som vill ha en vigsel i Svenska kyrkan ska känna sig välkomna.
På det följde omedelbart frågan om han personligen skulle kunna tänka sig att genomföra en sådan vigsel.
- Att själv viga ett samkönat par skulle nog uppfattas som lite inkonsekvent, svarade Esbjörn Hagberg.

Med tanke på de rubriker och debatter som föregått besluten var hela torsdagen en påfallande odramatisk dag på kyrkomötet. Bortsett från tystnaden och förväntan under själva rösträkningen var det mest spännande ögonblicket när ordförande bad ledamöterna testa sina röstknappar. Det tog en stund innan han i tur och ordning fick 249 ja, 249 nej och 248 avstod.

Någon tolkade uppenbarligen den sistnämnda uppmaningen helt bokstavligt.

Stolthet och sorg

Så med ens, kvart i sex, är talarlistan slut. En historisk debatt är över. En debatt som mer handlade om att förklara sin egen ståndpunkt än att verkligen bryta åsikter med varandra.

Det går att ha många åsikter om det som sagts. Mot slutet blev det också allt fler inlägg som uttryckte en illa dold irritation.

Men det går också att vara stolt. Stolt över en kyrka som faktiskt kan föra den här debatten, trots alla brister. En kyrka som trots spänningar och delade åsikter törs ta i de frågor som bränner mest.

Det är naturligtvis lättare att känna den stoltheten för den som också bejakar beslutet. Men den känslan innefattar även de som idag uttryckt sin sorg och tvivel. Det är smärtsamt att fatta beslut som skär tvärs igenom en gemenskap. I den morgondag som väntar efter beslutet handlar det fortfarande om att leva som en kyrka.

Då prövas på allvar vår förmåga att lyssna på varandra och leva tillsammans.

Temperaturen stiger och åhörarna kroknar

Efter nära fem timmars debatterande börjar stillasittandet ta ut sin rätt. Även på ett erfaret kyrkomöte.

Den som för ett ögonblick lämnar Uppsala universitets aula och den relativa stillheten där, möts av ett nästan öronbedövande sorl utanför dörrarna. I den stenbelagda hallen utanför aulan pågår något som vid första anblicken ser ut som ett jättelikt cocktailparty.
Biskopar, ledamöter, åhörare och journalister står i små grupper och diskuterar. På en stor skärm kan man följa den som talar för stunden. I ett hörn står kaffe, kakor och en stor korg äpplen.

Att dagens debatt berör och engagerar går inte att ta fel på. Här ute förs en spontan debatt som en talarlista med åttio namn inte ger utrymme för.

Bara när Luleåbiskopen Hans Stiglund syns på tv-skärmen och berättar som sin sorg och hemlöshet inför beslutet sjunker sorlet för en stund. Sedan stiger det igen. När sedan veckans Kyrkans Tidning anländer med bud från tryckeriet har den en strykande åtgång.

En halvtimme senare är det nästan tomt ute i hallen. Då har alla de åttio talarna som begärt ordet i första omgången sagt sitt. Äntligen blir det utrymme för repliker och en lite intensivare debatt. Då är alla på plats inne i aulan igen.

Det märks att temperaturen stiger. Inläggen blir både vassare och lite mer irriterade.
Det är bara åhörarna som kroknat. Men det må vara dem förlåtet. Sju timmar efter att debatten startade är det glest på läktarna.

Kvalitén mäts inte i antalet bibelcitat

Ärkebiskop Anders Wejryd är mycket tydlig när han kommer in i debatten efter nästan fyra timmar.
- Karikera inte dom andra!
- Kvalitén i teologin mäts inte i antalet bibelcitat. Bibelns kärleksbudskap är också teologi.

Anders Wejryd berättar att han ofta får frågan om inte ett ja förändrar äktenskapet. Hans svar är att det öppnar äktenskapet.

Anders Wejryd understryker att synen på äktenskap inte är kyrkoskiljande. Därför kan Svenska kyrkan fatta ett beslut som inte omfattas av alla kyrkor i Lutherska världsförbundet eller den så kallade Borgågemenskapen.
- Vi är inte ensamma om att säga ja. Kyrkor i syd diskuterar samma sak och Baptistsamfundets ledande församling röstade ja i söndags.

Men biskop Ragnar Persenius från Uppsala som kommer upp strax delar inte ärkebiskopens övertygelse.
- Avvisa förslaget, det finns inga hållbara teologiska argument för.

"Jesus eller riksdagen"

Ett befriande drag under dagens debatt om vigsel och äktenskap är att den är rättfram och uppriktig utan personangrepp.

Däremot förkommer då och då antydningar om att de som stödjer samkönade äktenskap inte vågar gå sin egen väg. Istället har de lyssnat alltför mycket på statens röst.

Susann Torgerson, Folkpartister i Svenska kyrkan, är en av dem som uttrycker frustration över att bli misstänkliggjord. Hon berättar också att hon blivit ”mailbombad” och fått över trehundra e-postbrev som frågor om hon ”följer Jesus eller riksdagen” och där hon uppmanas att rösta nej.

Själv är hon övertygad om att ett nej skulle leda till en massiv våg av utträden ur Svenska kyrkan, därför att många medlemmar skulle lämna i ren besvikelse.

Inte halvvägs än

Efter en välbehövlig lunchpaus har kyrkomötet kört igång igen.

Nu vid tretiden återstår fortfarande mer än hälften av talarna i första omgången. Presidiet vädjar därför till ombuden att tänka sig för innan de begär ordet en andra gång.
- Tänk er noga för, om inte det ni vill säga redan är sagt. Annars riskerar vi att fastna i en kvarn där vi sitter och tröskar på.

Men än så länge har inte debatten fastnat i sina hjulspår. Ombuden har haft gott om tid att förbereda sina inlägg och det märks. Debatten idag ger prov på hela den solfjäder av åsikter som Svenska kyrkan hyser kring äktenskap och vigselrätt.

Hans-Olof Andrén är en av de första från Partipolitiskt obundna som argumenterar för vigsel av samkönade par. Han går tillbaka nästan hundra år i tiden och visar hur kritikerna då försökte stoppa införandet av borgerlig vigsel.
- I dag tycker ingen att det är det minsta konstigt.

Hans-Olof Andrén menar att det är att slåss mot väderkvarnar att i Svenska kyrkan försöka bevara begreppet äktenskap enbart för man och kvinna.
- Om några år kommer folk inte att förstå vad vi talar om idag. Låt oss istället frimodigt acceptera det nya.

Hans-Olof Andrén betonar att han efter en lång resa kommit fram till ett ja till samkönade äktenskap.
- Det är en upprättelse åt en grupp som av skaparen fått en annan sexuell läggning.

Sorg och rädsla för splittring

Att biskoparna är splittrade kring frågorna om vigselrätt och samkönade äktenskap är ingen nyhet. Det blir extra tydligt när fyra biskopar avlöser varandra i talarstolen precis före lunch.

Sven Thidevall, Hans-Erik Nordin, Esbjörn Hagberg och Carl Axel Aurelius utrycker på olika sätt kritik mot gudstjänstutskottets förslag. Inte minst är de oroade för splittringen inom kyrkan.

- När världens största lutherska kyrka fattar beslut ska det vara välgrundat, anser Strängnäs biskop Hans-Erik Nordin och menar att så inte är fallet nu. Han efterlyser också ett beslut som leder till så lite splittring som möjligt och så stor trygghet som möjligt.

Biskop Esbjörn Hagberg från Karlstad är den som uttrycker de starkaste känslorna. Han talar om den sorg han känner inför beslutet och det hörs också i hans röst.
Han sörjer en kyrka som enligt honom har för bråttom och att en teologisk fråga blivit politisk.

Esbjörn Hagberg avslutar med konstatera att det löfte han gav när han blev biskop, att verka för kyrkans enhet inte går att förena med det förslag som nu allt av döma kommer att gå igenom.

Bra att debatten får ta tid

Tio timmars debatt kan låta långt. Men det är bra att kyrkomötets debatt inför beslutet om samkönade äktenskap får ta den tid som behövs. Det är bara att hoppas att så många som möjlighet tar vara på möjligheten att följa den via webb-tv:n på Svenska kyrkans hemsida.
Just nu är nära 300 webb-tv tittare inloggade.

Efter en och en halv timme börjar några drag bli tydliga. Den flesta kritiska rösterna kommer från Partipolitiskt obundna och Frimodig kyrka. Bland debattörerna som stödjer förslaget är det många socialdemokrater som talat under de första timmarna och några av biskoparna.

- Svårt att tillföra något nytt, inleder prästen Yngve Kallin och yrkar bifall till reservation ett, som så många andra av de kritiska rösterna.
Han hävdar att bakom förslaget finns en välordnad lobby och att det saknas ett folkligt stöd för samkönade äktenskap i Svenska kyrkan.

Marta Axner som kommer upp efter honom menar att i grunden handlar det om människosyn. Vi är visserligen skapade som män och kvinnor, men det är inte vår grundläggande identitet, anser hon. Därför ser hon inget hinder för att äktenskapet kan omfatta par av samma kön.
Än så länge har få biskopar varit uppe i debatten.

Biskop Anjte Jackelén lyfter upp en rad teologiska argument för varför kyrkan kan säga ja till samkönade äktenskap.
Det första är skyddsargumentet. Äktenskapet har en skyddsfunktion, skydd gentemot samhället men också skydd vår egen potentiellt destruktiva sexualitet.
- Skyddet blir inte sämre för att fler får del av det.

Antje Jackelén anser också att skapelseperspektivet måste kompletteras med rättviseargumentet. Annars kan det gå lika illa som för de skapelseteologer som stödde det tredje riket, menar Antje Jackelén.

Hon menar också att rent teoretiskt kan kyrkan ha en annan syn än samhället på äktenskapet, men det är knappast praktiskt. Därför bör kyrkan säga ja, om det inte finns några teologiska hinder.

Bertil Murray, Frimodig kyrka, har en helt annan åsikt. För honom är Svenska kyrkan ute på mycket tunn is. En is som kommer att brista.

Historisk maratondebatt har börjat

Nu har den historiska debatten kring vigsel och äktenskap börjat på kyrkomötet. Att frågan berör många syns inte minst på den välfyllda åhörarläktaren. Sällan eller aldrig har så många lyssnat så intensivt på kyrkomötets debatt.

Närmare 80-talare är anmälda och debatttiden är förlängd till 22.00 i kväll. Det kan behövas. Under den första halvtimmen hann endast sju talare vara uppe.

I fokus för dagens debatt står gudstjänstutskottets förslag, som innebär att Svenska kyrkan ansöker om vigselrätt och inför en ordning för vigsel mellan par av samma kön.

Först ut var Fredrik Nilsson, posk, som yrkade avslag på gudstjänstutskottets förslag. Sedan har varannan talare yrkat bifall och varannan avslag under den första halvtimmen.

De första applåderna får biskop Tony Guldbrandzén när han avvisar den kritik som hävdar att de som säger ja till samkönade äktenskap gör det av följsamhet mot staten. Han tar debatten kring de apatiska flyktingbarnen som exempel på att de som nu säger ja också vågat både kritisera och ta en konflikt med staten.