Tisdagen var som
vanligt. Rätt stressad. Efter påvens mässa blev vi körda i bussarna, ut till
Sturup. Jag var först, och framme i gaten fick jag besked om att vi skulle gå
ombord. Så vi gick ut till en flygplatsbuss som körde oss ut oss till påvens
plan.
Påvens plan står alltid ute på plattan. Röda mattan blir
veckig om man ska gå ombord direkt från gaten. Därför buss.
Detta höll på att skapa en mindre diplomatisk kris.
Vatikanens presstjänst kanske också var lite trött - en av tjänstemännen blev
furioso på personalen i gaten för att några i hans flock försvunnit, berättade
Peter Loewe efteråt.
Flyget lyfter. Laddad
stämning. Presskonferens väntar. Datorn, räcker batteriet? Bandspelaren -
batteriet?
Jag hänger upp bandspelaren – lärt mig av de mer erfarna - så jag kan få bra ljud. Ur högtalarsystemet. Bra för att vara på ett flygplan.
Det rör sig lite bakom draperiet som skiljer vamparna från Vatikanen. Bara presstjänstens Matteo Bruni.
Det rör sig lite bakom draperiet som skiljer vamparna från Vatikanen. Bara presstjänstens Matteo Bruni.
De två frågor som vi svenska journalister får ställa har vi kompromissat fram. De känns för långa
Vissa ledande politiker säger att Europa kristna kultur kommer
att upphöra om vi tar emot muslimska flyktingar. Jag skulle vilja fråga påven
om han anser att vi är en kristen kultur om vi inte hjälper flyktingar?
En redaktion vill absolut ha Sverigefokus, så Sverige
bakas in i flyktingfrågan. Och lite till.
En fråga ska handla om kvinnliga präster
Jag hade velat fråga hur ekumeniken påverkas när Rom säger nej till kvinnor, samtidigt som hälften av Svenska kyrkans präster är kvinnor. Vilken är vägen till en fördjupad enhet då?
Men frågan blir: Vill ni inte ha kvinnor för att ni är rädda
för konkurrens?